Bild: (tagen av mig, hämtad från min Instagram). 

 

 

 

 

Vet inte vart jag ska börja, först och främst så vill jag säga att jag är i Sverige just nu och inte på Gran Canaria. Åkte tillbaka hit den 29 November och sen dess så har det varit en berg o dal bana för mig. Träffat en massa människor som jag har saknat. Tillbringat min tid mesta dels med mina syskon, Alexandra, Luiza, Angelica. Jag fick reda på för ett par dagar sen något som fått mig att verkligen tänka igenom vad jag ska göra och inte göra. Jag brukar inte vara helt ärlig i bloggen om hur jag mår men nu ska ni få reda på att jag faktiskt mår riktigt dåligt och gjort det ett bra tag nu. Jag vill alltid visa att jag ler & mår super. Jag gråter inombords så himla mycket och jag har så ont i min bröstkorg att jag hela tiden tror att jag kommer dö, jag försöker då tänka på något bra. Det går inte hela tiden, jag vill bara skrika och gråta ut, visa att jag inte orkar mera. Alla vill olika om mig, mamma vill något, min stora syster tycker en annan sak men mesta dels vad min mor vill, min lilla syster Alex vill att jag ska finnas där 24/7 men ibland går inte det för mig, Angelica min bonus syster vill något annat också. Jag orkar inte mera! Kan inte jag få välja någon gång och göra något med mitt liv!? Det som mest fått mig att må sjukt dåligt, ha ont i hela bröstkorgen är de krossade hjärtat jag har, ska vara helt ärlig har inte känt sån här smärta på över 5-6år och jag hatar den, hatar att jag har gråten i halsen och kan knappt andas. Trodde aldrig jag kunde bli så hårt psykiskt dålig igen. Allt är tillbaka i ruta 1 nu, vet ej vad jag ska göra, vart jag står med fötterna, vad jag vill göra. Ibland så önskar man att man kunde trolla så mina drömmar kunde uppfyllas. 

 

 

Jag önskar att allt bara kunde starta om och jag kunde må bra från första början. Det vart ett jälva kaos när min tonår började, jag är fortfarande tonåring eftersom jag är 19år tills september. Jag har aldrig pratat ut helt och hållet om vad jag gjort och vad jag mår dåligt över. Jag har så mycket jag vill berätta men kan ej för det blir för känsligt för er. Jag har ofta pratat med en person som alltid förstått mig och funnits där och än så kan jag inte berätta saker vad jag gjort och skäms över vad jag gjort till den personen. Jag vågar inte gå till proffisionell hjälp för är rädd att läggas in eller få medicin. Jag mår illa varje gång jag äter och gjort ett bra tag nu och vill bara spy upp allt men kämpar för att låta det vara kvar. När jag skriver det här just nu så gråter jag, vill inte visa längre att jag mår bra. Jag vill inte visa att jag ler hela tiden, skrattar fast jag inte menar det ens, eller säga att jag mår bra. Något jag alltid har varit så himla rädd om är familjen, men ändå så har jag sårat ALLA i min familj, gång på gång. Vill få ett slut på ALLT, Vill inte vara den dumma kvinnan som får alla att bli sårade och bara sticker ifrån sina problem och är livrädd. Jag är livärdd hela tiden om vad som ska hända next. När någon oftast har frågat mig, 

 

- ¨Vad tänker du på¨? 

Jag: ¨Inget speciellt, men om du kunde läsa mina tankar så skulle du inte säga ett ljud till mig längre¨. 

 

Jag vill få slut på allt nu, jag vill inte må såhär längre. När jag väl gör fel så vet jag inte ens ibland vad jag gör för fel. Vet helt enkelt inte vem jag är längre.