Jag har väldigt mycket funderingar om hur jag vill ha det i mitt liv, kom precis hem från en liten promenad, ville vara ute längre men orkade verkligen inte när jag är förkyld och huvudet bara hänger typ. Men har funderat en massa och tänker väldigt ofta på hur mitt liv varit, misstagen jag gjort, sårat människor och mig själv.

 

Redan år 2012 så gjorde jag något som jag absolut inte ville göra, ångrar det än i dag och har jätte svårt att sova p.g.a det och min operation jag gjorde den 25 Januari 2013. Ni har säkert läst dom inläggen från min förra blogg .

 

Men sättet för mig att kunna försöka gå vidare om det är att prata om det flera gånger, den personen jag kan göra det med just nu är min bonus mamma . Hon är den som faktiskt förstår mig till 110% när det gäller min abort jag gjorde och operationen. Visst det kanske är jobbigt att jag tar upp det flera gånger men hon har sagt att det är bara bra och att hon alltid lyssnar och ger mig stöd. Hade varit super härligt också om min bonus syster var här och jag kunde prata med henne om det men det går ju inte.

 

Jag har sån ångest att jag alltid får ont i bröstkorgen och får svårt att andas, det är jätte jobbigt. I det läget försöker jag tänka på något roligt jag varit med om eller tänka på att lugna ned mig och försöka tänka framåt men det blir så himla svårt att göra det. Jag hatar att må så här för jag tänker på det dygnet runt. Jag önskar att man kunde spola tillbaka tiden och ändra allt, men på ett annat sätt så önskar jag inte det, för då kanske jag inte hade varit här på den vackra ön Gran Canaria. 

 

Det jag också funderar och tänker på är att jag alltid gör en massa misstag och sårar personer i min omgivning. I december sårade jag inte bara 1 person utan betydligt fler och jag ångrar det så himla mycket. Den jag mest har ångest över är min bonus mamma, att jag sårade henne riktigt hårt och jag tänker på det varje dag, jag har bett om ursäkt antal gånger och kan fortfarande göra det för jag mår inte bra över att jag sårat en person som verkligen bryr sig om mig och öppnar sina armar för mig.

 

Om jag skulle beskriva mig just nu så skulle jag säga att jag är, grym, elak och dum. Jag tycker inte synd om mig själv men jag ångrar oerhört det jag gjort mot henne och skulle göra allt om jag kunde för att kunna få se henne med det största leendet! Jag har varit dum och elak och jag måste lära mig utav mina misstag någon gång, kan inte alltid göra samma misstag. Jag är glad över att dom ändå hjälper mig om jag behöver hjälp (fast jag ibland skulle vilja hjälpa mig själv och blir sur, men som familj så hjälper man varandra), dom hjälper mig för att dom bryr sig och hon är den som verkligen är rädd om mig. I början förstod jag inte det men nu förstår jag det och är så lycklig lottad att det i alla fall finns någon som verkligen gör det. Jag älskar dig min bonus mamma och det finns ingen som har ett så stort hjärta som du har! 


Varför jag inte har bloggat på ett tag är för att jag inte har orkat och jag har jobbat en massa. Börjat på morgonen och slutat sent på kvällen. Dessutom så har jag inte velat blogga för har inte haft något att blogga om och designen på min blogg är jag trött på. Jag har ju som sagt tänkt en hel del om hur jag vill ha mitt liv och hur jag mår också, därför har jag inte skrivit.

 

Jag kanske öppnar mig väldigt mycket nu i bloggen men jag vill bara att ni ska veta att alla människor gör misstag och det finns vissa som kan gå runt med ett leende på läpparna, men mår riktigt dåligt över saker som har hänt. Alla kan inte vara perfekta fast vi människor önskar det ibland!