- Vem Àr jag ens

 
 Bild: (tagen av mig, hÀmtad frÄn min Instagram). 
 
 
 
 
Vet inte vart jag ska börja, först och frĂ€mst sĂ„ vill jag sĂ€ga att jag Ă€r i Sverige just nu och inte pĂ„ Gran Canaria. Åkte tillbaka hit den 29 November och sen dess sĂ„ har det varit en berg o dal bana för mig. TrĂ€ffat en massa mĂ€nniskor som jag har saknat. Tillbringat min tid mesta dels med mina syskon, Alexandra, Luiza, Angelica. Jag fick reda pĂ„ för ett par dagar sen nĂ„got som fĂ„tt mig att verkligen tĂ€nka igenom vad jag ska göra och inte göra. Jag brukar inte vara helt Ă€rlig i bloggen om hur jag mĂ„r men nu ska ni fĂ„ reda pĂ„ att jag faktiskt mĂ„r riktigt dĂ„ligt och gjort det ett bra tag nu. Jag vill alltid visa att jag ler & mĂ„r super. Jag grĂ„ter inombords sĂ„ himla mycket och jag har sĂ„ ont i min bröstkorg att jag hela tiden tror att jag kommer dö, jag försöker dĂ„ tĂ€nka pĂ„ nĂ„got bra. Det gĂ„r inte hela tiden, jag vill bara skrika och grĂ„ta ut, visa att jag inte orkar mera. Alla vill olika om mig, mamma vill nĂ„got, min stora syster tycker en annan sak men mesta dels vad min mor vill, min lilla syster Alex vill att jag ska finnas dĂ€r 24/7 men ibland gĂ„r inte det för mig, Angelica min bonus syster vill nĂ„got annat ocksĂ„. Jag orkar inte mera! Kan inte jag fĂ„ vĂ€lja nĂ„gon gĂ„ng och göra nĂ„got med mitt liv!? Det som mest fĂ„tt mig att mĂ„ sjukt dĂ„ligt, ha ont i hela bröstkorgen Ă€r de krossade hjĂ€rtat jag har, ska vara helt Ă€rlig har inte kĂ€nt sĂ„n hĂ€r smĂ€rta pĂ„ över 5-6Ă„r och jag hatar den, hatar att jag har grĂ„ten i halsen och kan knappt andas. Trodde aldrig jag kunde bli sĂ„ hĂ„rt psykiskt dĂ„lig igen. Allt Ă€r tillbaka i ruta 1 nu, vet ej vad jag ska göra, vart jag stĂ„r med fötterna, vad jag vill göra. Ibland sĂ„ önskar man att man kunde trolla sĂ„ mina drömmar kunde uppfyllas. 
 
 
Jag önskar att allt bara kunde starta om och jag kunde mÄ bra frÄn första början. Det vart ett jÀlva kaos nÀr min tonÄr började, jag Àr fortfarande tonÄring eftersom jag Àr 19Är tills september. Jag har aldrig pratat ut helt och hÄllet om vad jag gjort och vad jag mÄr dÄligt över. Jag har sÄ mycket jag vill berÀtta men kan ej för det blir för kÀnsligt för er. Jag har ofta pratat med en person som alltid förstÄtt mig och funnits dÀr och Àn sÄ kan jag inte berÀtta saker vad jag gjort och skÀms över vad jag gjort till den personen. Jag vÄgar inte gÄ till proffisionell hjÀlp för Àr rÀdd att lÀggas in eller fÄ medicin. Jag mÄr illa varje gÄng jag Àter och gjort ett bra tag nu och vill bara spy upp allt men kÀmpar för att lÄta det vara kvar. NÀr jag skriver det hÀr just nu sÄ grÄter jag, vill inte visa lÀngre att jag mÄr bra. Jag vill inte visa att jag ler hela tiden, skrattar fast jag inte menar det ens, eller sÀga att jag mÄr bra. NÄgot jag alltid har varit sÄ himla rÀdd om Àr familjen, men ÀndÄ sÄ har jag sÄrat ALLA i min familj, gÄng pÄ gÄng. Vill fÄ ett slut pÄ ALLT, Vill inte vara den dumma kvinnan som fÄr alla att bli sÄrade och bara sticker ifrÄn sina problem och Àr livrÀdd. Jag Àr livÀrdd hela tiden om vad som ska hÀnda next. NÀr nÄgon oftast har frÄgat mig, 
 
- šVad tÀnker du pĚ? 
Jag: šInget speciellt, men om du kunde lÀsa mina tankar sÄ skulle du inte sÀga ett ljud till mig lÀngreš. 
 
Jag vill fÄ slut pÄ allt nu, jag vill inte mÄ sÄhÀr lÀngre. NÀr jag vÀl gör fel sÄ vet jag inte ens ibland vad jag gör för fel. Vet helt enkelt inte vem jag Àr lÀngre. 

Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: